Hjälper en fin bild av organisationen?

Jag hittade nyligen den kanadensiske forskarens Gareth Morgans bok Organisationsmetaforer i en boklåda på Hötorget. Morgan diskuterar vad metaforen gör för organisationen – hur den används för att förklara syfte och funktion. Maskinen, kugghjulet, den levande organismen – de flesta har någon gång fått målande bilder skisserade framför sig.

Jag är barnsligt förtjust i metaforer i dagligt tal men ställer mig försiktigt skeptiskt till hur väl metaforer översätts i organisation på vettigt sätt. Hur många gånger har jag inte hört någon berätta för en stor personalstyrka att samarbetet dem emellan ska vara ett mål i sig själv, en väg, en resa vi gör tillsammans… För att inte tala om alla dessa sportmetaforer som flyger som en frisbee går långt över vissas huvuden. Själv har jag flera gånger hittat beundransvärda liknelser som borde varit glasklara för den stora massan – men fallit platt. Nackdelen med liknelser är förstås att de flesta är laddade med personliga bilder och betydelse.

Vi har alla förförståelse, kunskap om det vi vill berätta som vi inte kan bortse ifrån när vi vill förmedla vårt kunnande till andra. Så kompetensbaserat kan jag nog inte tycka att det är – och frågan är då om det verkligen underlättar i organisationskommunikationen. Nej, Morgans kanske kunde ha lämnats i boklådan, om än underhållande – jag kastar mig istället över OBM, organizational behavior management. Kika på Psykologifabrikens intervju med OBM-experten Leif E Andersson!

Tror du på metaforer? Har du några bra du vill dela med dig av?

Illustration: Machinery (Abstract #2), 1933-1934, olja på canvas av Paul Kelpe (via cliff1066™/Flickr.com)

2 kommentarer. Postat 2010/06/13 08:06 av frida.
  • Markus

    Jag tolkade Morgan som att han använde sig av metaforerna för att beskriva hur synen på organisationer förändrats över tiden. Det hela blir sociologi och därmed har det begränsad tillämpning på rekrytering, MEN det är onekligen mycket intressant att se hur vår samtid, dess uppfinningar och språk påverkar hur vi organiserar oss. Organisationen går från metaforen maskin, till organism, till nätverk, till självorganiserande och ad hoc utifrån den teknologi som är på modet i den tidsåldern.
    Metaforer har bevisat kraftfull effekt då budskap skall överföras och metaforernas styrka är förmågan att genom allegori förklara komplexa skeenden i ett fåtal ord. Nackdelen, som du beskriver, är att detaljerna och skillnaderna mellan verklighet och metafor uteblir. Används metaforer som svar i en intervju bör det alltid föranleda fördjupande frågor!

  • Gisela Jönsson

    Jäkligt snygg bild! Organisationen som maskin tror jag dock är en dålig metafor. Den förstärker bilden att det går att “styra” människor som kuggar i en maskin, och det går generellt inte. Är det något jag verkligen tagit till mig efter några år i arbetslivet är det hur lite det alls fungerar så som jag i nån mån trodde, att det nånstans är chefen som “bestämmer” vad folk ska göra. I verkligheten pågår ju alla möjliga små motstånd, egna agendor etc. Ju hårdare man ändå genomdriver något med järnhand desto mer går förlorat hos medarbetarna i form av vilja, lust och entusiasm. Finns det då någon slags tyst kunskap som krävs för att utföra arbetet blir det ju jäkligt svårt om medarbetarna helt enkelt slutar bjuda på det.

    En organisation tycker jag är mer som någon slags trädgård där man kan försöka skapa de bästa förutsättningarna för att få den sortens rosor (eller whatever) man vill ha, men man kan inte tvinga växten att växa. Jag tycker det är ganska vanligt av management att -säga åt- fröna att de ska växa till innovativa, fräsiga blommor men de struntar i jorden, vattnet och ljuset. Jag är inte helt nöjd med trädgårdmetaforen heller men den fångar lite bättre vad jag tycker pågår.

    Det är vanligt också hos politiker tycker jag att tro att -avsikten- de har med någon viss lag är det som ska spela roll, att det räcker att ha en god avsikt så ska lagen “fungera”. I verkligheten blir det sällan så. Människor och våra interaktioner är alltför komplexa och det blir ofta oförutsedda konsekvenser.

    Komplexitet alltså, tror jag är teh shit för att verkligen förstå hur, på ett konceptuellt plan, organisationer fungerar, och bästa sättet att förhålla sig till org & omvärld är att inse att de är komplexa.

Skriv en kommentar