Är Facebook den nya arbetsförmedlingen? Och är det i så fall bra?
Allt fler arbetsgivare skaffar sig konto på Facebook. Vissa sköter sin rekrytering öppet där medan andra helt enkelt kollar upp de som söker jobb hos dem. I rapporten Online Reputation in a Connected World konstateras att arbetsgivaren helt enkelt söker mer kött på benen än att enbart läsa resumén och kontakta vidtalade referenser.
Många FB-användare vänder sig mot att deras privata sociala nätverk mer och mer professionaliseras. FB-skaparna ser hur sajten utvecklas till ett LinkedIn. Roliga partybilder göms när privatlivet inte längre är personligt.
Jag tror inte utvecklingen kan stoppas men samhällets allmänna integritetsdebatt blir relevant även i rekrytering. Rimligtvis borde man då landa i att den enklaste lösningen för att få mer kött på benen inte är att läsa rykten eller googla fritidsintressen. (Läs hos Stockholms handelskammare om hur 25 procent av företagen idag gör bakgrundkonroller via Google) Det enklaste är att testa, bygga kravprofiler och matcha kandidaterna, och hålla en vettig kompetensbaserad intervju efteråt. Etiskt bör man också fråga sig varför arbetsgivaren ska ha synpunkter på vad de potentiellt anställda gör på sin fritid när det finns utmärkta verktyg för att kontrollera vad de gjort och kan komma att göra på arbetsplatsen.
Läs CNN-artikeln om rapporten här.
Fotot i montaget är taget av Evil Erin.
John Airaksinen
Jag tycker att det här är en himla intressant utveckling. Jag tror och hoppas att den ökade transparensen gör det fåfängt att försöka upprätthålla någon slags förskönad, perfekt fasad på anställningsintervjun. Och att fokus i rekryteringssammanhang flyttas från sådana rätt irrelevanta grejer som pinsamma festbilder till vad som faktiskt spelar roll – hur väl man sköter sitt arbete.
Jag testade att Googla mig själv, och en av de första träffarna är min Flickr-fotoström, där det garanterat finns en hel del pinsamma festbilder… Om någon skulle välja att inte vilja jobba med mig på grund av det skulle jag betrakta den som en tämligen omodern arbetsgivare/kund
Johannes Sundlo
Glöm inte att transparensen fungerar åt båda håll, likväl som kandidaten kan genomlysas via sociala medier och google så kan även rekryteraren och företaget genomgå samma bakgrundscheck.
Etiskt ser jag inga problem i att googla en kandidat så länge man informerar kandidaten att detta kommer göras. Det kan ge mig värdefull bakgrundsinformation att samtala om vid ett intervjutillfälle.
Och det är i min värld inte så svart-vitt att man antingen gör en kompetensbaserad rekrytering ELLER en sökning på nätet. De kompletterar varandra.
Mvh Johannes
http://blogg.hrsverige.nu
Oskar Henrikson
Spännande diskussion!
Jag tror det kan vara bra med googling om man kan hålla rätt på syftet med bakgrundskollen. Som du skriver Johannes, att det kan vara bra grund för samtal.
Jag tror även det kan vara bra för att lära känna eller smickra kandidaten. Jag blev headhuntad en gång och personen hade inte ens koll på vad jag gjort! Där hade det varit väldigt enkelt att googla mig, säga något om mina tidigare prestationer och uppmanat mig att söka tjänsten.
Med detta sagt tror jag ändå att googlingen inte säger så mycket om hur personen kommer att prestera på arbetet och att man får vara försiktig med hur man använder det som dyker upp i sökningen.
Med vänliga hälsningar
Oskar Henrikson
John Airaksinen
Johannes> Absolut, du har helt rätt i att det inte behöver vara antingen eller. Däremot tycker jag som sagt att det är schysst att KBR minskar risken att “pinsam” information får för stort genomslag i beslutet…
Oskar> Haha, ja jag känner igen det där! Eller, inte riktigt att ha blivit headhuntad personligen, men som företag – antingen av journalister som vill skriva om företaget eller kunder/partners som vill anlita en/samarbeta. Då kan det kännas lite märkligt när det framgår att dom inte ens tittat på sajten!
Johannes Sundlo
Nej givetvis får inte enbart en FB-sökning eller Google-search ligga till grund för en anställning men som jag påpekat tidigare, det här är verkligheten vi lever i. Vi söks på, både i form av kandidater och som rekryterare.
Det jag vänder mig emot är den ensidiga bild och de fakta fel som blogg-skribenten “Frida” tar upp. (Jag saknar förövrigt “Frida” i debatten här)
Facebook är inte “vid ett par tillfällen större än Google”, Facebook är större än sannolikt mer välbesökt och dessutom med mer djup på besöken än Google. För mer info om Facebook och statistik kring hur stort Facebook är rekommenderar jag ett besök hos www.joinsimon.se
Och som jag sagt tidigare, angående det etiska i att googla ser jag inte det minsta problem i detta sålänge detta kommuniceras till kandidaterna. Förövrigt har man väldigt lite påverkan över hur man presenteras i Googles sökresultat.
Mvh Johannes Sundlo
John Airaksinen
Johannes> Tack för tipset om Join Simon, har stött på honom tidigare, men hade glömt bort hans blogg! Träffade hans Honesty-kollega Walter Näslund på Sweden Social Web Camp, där jag dessvärre bara hann höra slutet på vad som verkade vara en sjukt intressant föreläsning om just transparens!
Gisela Jönsson
Det är kanske en generationsgrej men jag tänker alltid SOM OM framtida arbetsgivare kollar upp mig på google, facebook etc. Eller ok, ibland kanske jag skriver något ilsket statusmeddelande i affekt men väldigt sällan. Det kanske kan bli en småtråkig självcensur ibland, men jag tänker faktiskt på att t.ex. inte skriva “gnälliga” inlägg. Det sista jag vill framstå som är gnällig.
Jag har också valt att vara i princip helt öppen på facebook. Jag vill att den som söker efter mig ska hitta mig och material jag producerat i första hand, i andra hand förstås positiva saker som andra säger om mig och helst aldrig hitta pinsamma hemsidor från 90-talet.
Vill man inte det så bör man ju förslagsvis ändra sina privacy settings.
Men det är förstås en risk som rekryterare, att man ser saker man inte har med att göra och som egentligen är irrelevanta men som på nåt vis skapar ogillande, avsmak eller liknande. Man kan inte “o-se” det man sett.
Man läser ju ganska ofta också om folk som rekryteraren verkar ha gjort typ 0 bakgrundscheck på. Egentligen vill man väl gärna ha t.ex. ett utdrag ur straffregistret, just in case? Eller?
gisela
det där med privacy settings alluderar förstås till facebook och inte till det om hemsidor precis innan… konstigt textbygge där.
Oskar
Ja, det kan jag hålla med om. Att det är bra att utgå från att man kan bli googlad och därför tänka igenom vad man skriver om. Jag brukar ha som policy att bara skriva om sådant jag tycker är bra, just av den anledningen. Bättre att uppmuntra det man gillar än att gnälla på det man inte gillar.
Du och Johannes är ju förstås lysande exempel på hur den nya generationen skapar sig en närvaro på internet. För er är det ju en fördel om företagen googlat er! På tal om det: Grattis till nomineringen för Mindspark som bästa HR-blogg!
Bara därför googlade jag HR Sverige och såg att du skrivit om detta inlägg Johannes. Kul!
Nu kan vi diskutera på två ställen
Och Frida är på Island för tillfället så hon har förmodligen stängt av alla datorer. Vi hoppas på hennes närvaro när hon kommer tillbaka!
John Airaksinen
Håller med både Gisela och Oskar, att det är en rätt bra princip att uttrycka sig på ett sådant sätt att man faktiskt kan stå för det – även i en framtida arbetsintervju. Och som den eviga teknik- och transparens-optimist jag är hoppas jag att också det blir fler och fler som tänker så, och att vi får mindre och mindre av meningslöst näthat. Tycker förresten det är ett gott tecken att alla som kommenterat på sajten skrivit ut sina riktiga namn! Och yes, grattis Gisela!